onsdag 2 april 2014

Djupt där inne brinner lågan...

Det vackraste för mig...

Ibland fattas du mig bara så mycket... Det finns stunder då jag skulle kunna ge allt för att få se ditt vackra leende igen eller att få se hur dina ögon tindrade när vi såg på varandra.
Ja min älskling jag vet nu... Jag vet att det du kände var äkta och att det vi upplevde är något som långt ifrån alla får uppleva under en livstid... Det vackra som uppstod mellan oss, det som inget eller ingen kunde få att försvinna, ska jag för alltid bära med mig i mitt hjärta.
Jag förlåter dig för allt det hemska som sades och gjordes. Jag vet att du förlåtit mig. Där du är existerar bara kärlek och ljus och jag är någonstans lycklig för att du får leva i total tyngdlöshet och helt utan smärta.
Och en sak har jag att tacka dig för. Jag säger som "Skorpan" Jag är inte rädd längre. Inte rädd för det som alltid skrämt mig.
Jag vill leva. Verkligen leva!
Men jag är inte rädd...
För jag vet att du möter mig...