Timme efter timme. Dag efter dag... Tiden flyter på hela tiden. Knappt har man hunnit krypa ner i sängen innan man sitter här och det är snart läggdags igen...
Känslorna kring det som hänt är många och väldigt olika. Jag kan vara så arg på dig för hur du kunde behandla mig samtidigt som jag vissa stunder ser dig som den mest kompletta av alla. Jag har funderat över varför jag inte riktigt sörjer dig. Jag tror att det kan bero på att jag i och med den sista tiden tvivlar på dina känslor för mig. Innerst inne vet jag att du älskade mig för annars skulle jag inte ha känt det. Du hade aldrig kunnat lura mig med en sån sak. Men intellektet verkar vilja få mig att tvivla. Kanske för att jag innerst inte vågar sörja... ? Nu blev det snurrigt. Till och med för mig...
Jag har i alla fall lärt mig mycket om människor i och med det här. Speciellt om vissa.. Jag har blivit mer intuitiv och jag har blivit starkare i mig själv. Jag vågar ha tillit till min egen inre process och har lärt mig att inget tillstånd varar för evigt. Det förändras hela tiden...
Speciellt en människa har lärt mig mycket det sista, säkert utan att vara medveten om det. Mycket om min egen rädsla. Jag har varit fördomsfull och dömande inombords och även utåt. Jag har antagit istället för att fråga. Men jag har gjort det för att jag har varit rädd. Rädd för att veta, rädd för att se, rädd för att mista och rädd för att bli ensam kvar... Men jag har ändrat uppfattning och ser nu saker jag hindrade mig själv från att se tidigare. Jag har vunnit något på att släppa taget om mina rädslor. Jag har vunnit chansen att lära känna dig...
Nu ska jag ta mitt onda bäcken och lägga mig alldeles strax... Ska bara njuta av lugnet en liten stund först. Kanske en kopp te såhär lite spontant? Jo så får det bli..
Ha en bra kväll alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar