torsdag 28 juli 2011

Sömnlös....

Vaknade för något som känns som flera timmar sedan med känslan av att kunna dricka ett badkar med isvatten som jag först skulle svalkat mig i. Gick upp och drack några klunkar Loka eftersom vanligt kranvatten enligt mig smakar gammal kloak när man har sovit. Knakandet av mina steg när jag gick ner för trappen gav mig känslan av att jag skulle vägt 150 kg. Allt va så tyst att jag till och med hörde mina egna underkläder röra sig mot kroppen. Tänk vad allt är annorlunda på natten... Jag upplever den nästan aldrig på grund av min inbyggda sovklocka som oftast ger mig den sömn jag behöver på rätt tider. Men nu är det turbulent i Sofia och då reagerar både kropp och själ på de allra märkligaste sätt...

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"

Jag hittar faktiskt inget bättre mantra än det här. Det fungerar i alla tider av grubbleri och oro.
Och jag för min del verkar inte klara av att släppa taget om mina tankar men jag har ett knep som faktiskt fungerar om man verkligen vill sluta grubbla. Minns detta, att jag är på intet sätt religiös men jag har en stark tro på något som är större än jag själv. När jag har ett problem som jag inte finner någon lösning på så "lämnar jag över" problemet uppåt, till "gud" eller "den helige Anders" eller hans moster. Jag erkänner "honom" som den som vet vad jag innerst inne vill och hjälper mig handla därefter. Det får mig oftast att känna ett inre lugn med känslan av att jag har lämnat ifrån mig problemet för att snart få svar. Och det konstigaste är att man oftast får svar, på ett eller annat sätt, jag kan få det som en röst i mitt huvud när jag minst anar det. Det kan vara en vän jag träffar som säger nåt som får mig att förstå. Det kan vara en händelse som ger mig lösningen. Ber man om hjälp så får man hjälp, om man ber från hjärtat.

Kanske var anledningen att jag nu legat/suttit vaken halva natten att jag skulle få ur mig lite såna här märkliga djupa grejer som inte fått komma ut på ett tag. Jag längtar tillbaks till min andliga sida mer och mer och jag känner att jag snart måste ge den ett större utrymme i mitt liv. Vad väntar jag på egentligen? "Only God knows"...
Nej klockan är nu 05.41 och jag bör ge John Blund en ny chans att sanda mig.


Nighty nighty....

tisdag 26 juli 2011

Tjejgrej med insikt...

Träffade en vän för att äta middag ikväll. Verkligen mysigt! Sånt borde man göra oftare. Jag har blivit väldigt dålig på att ta mig ut på det viset nu det sista. Varför inte ringa någon man inte sett på länge och fråga om man inte ska gå ut och luncha? Kan man avlägga nyårslöften i juli? Ja jag avlägger nu ett nyårslöfte om att göra sånt här oftare för jag saknar det!

Kvällens samtal fick mig att tänka återigen på allt jag tidigare sagt om egoism, tillit och att vara sann mot sig själv. Att det modigaste man kan göra är att ställa sig framför alla och säga att "Jag tycker inte som er andra... Och jag står för det." "Jag kommer göra annat än det ni anser vara det rätta.". Jag känner en person som gjorde just detta och denne respekterar jag högt.

Att agera egoistiskt kan vara den mest kärleksfulla av handlingar. Att visa sig själv respekt kan stärka andra människor som inget annat.
Att undertrycka sina egna åsikter och att handla emot sin vilja och sin tro kan skada andra människor. Det är alltså mer kärleksfullt att vara egoistisk än att göra saker för andra... I längden...

Det är bevisat att man påverkas av varandra och formas av varandra när man umgås och om man visar sig själv respekt inför andra, i en värld där alltför många har för dålig självkänsla och dåligt självförtroende, så kommer andra att göra det också. Med att visa sig själv respekt menar jag bland annat att säga nej om man inte vill, att säga ja om man vill oavsett vad andra tycker och att våga så för sin åsikt och inte låta sig "trampas på".
Man vill gärna tro att man gör det mest kärleksfulla när man sätter sina egna behov åt sidan och säger ja för att va snäll och så vidare. Men tänker man på det så finns det ingen som vill få som man vill för att den andre inte vågat säga nej eller att någon gjort något snällt av dåligt samvete. Eller?

Men Du underbara Emelie är värd det allra bästa för dig! Glöm aldrig att du aldrig behöver kompromissa med lycka och äkta kärlek. Och minns att du kommer aldrig vara ensam <3

Ha alltid tillit till att det som ska ske kommer att ske.. Det är en universell lag.

torsdag 14 juli 2011

"Ready for takeoff...."

Imorgon bär det av på vår första riktiga utlandssemester! Wiii va spännande :D Jag känner mig dock lite nervös och oförberedd eftersom vi bokat så sent och det känns som om det är något jag glömt att ordna med innan vi åker... Men det lär jag inte veta förrän efteråt :P Kattvakt: check! Pass: check! Transfer, parkering, biljett, hotell: check! Bikini: check! Pengar fixas där... Sigge: check!
Now is the time! Tid att verkligen ta hand om sig själv och varandra! Njuta av att verkligen ha tid att se, känna på och skämma bort varandra! Hitta den där magin som man inte kanske får hemma. Den magin som man kan hitta tillbaks till djupt inne i sig själv när man behöver hitta "den där" känslan som åtminstone jag behöver känna ganska ofta i min relation.

Jag känner mig så otroligt tacksam för att jag får möjlighet att åka iväg på den här resan nu, tacksam för alla fina saker jag har i mitt liv. Jag har en fantastisk son som jag älskar mer än livet självt. Jag har en underbar sambo som är beredd att gå genom eld för vår skull. Jag har en underbar familj som ställer upp i vått och i torrt. Jag har världens bästa jobb med barn och personal som jag tycker jättemycket om. Min bil är förstås under all kritik.. Men fan! Man SKA inte ha allt!

"This is your captain speaking.... Fasten your seatbelts... We are ready for takeoff..."

tisdag 12 juli 2011

Jag skäms!

Jag gjorde DET jag också... Dret! Men jag trodde verkligen att det va över. Jag ville inte se det där på min sida varje dag. Jag ville ta hand om alla jobbiga delar av en separation medan det ändå gjorde ont i vilket fall. Låter väl helkonstigt kanske. Men jag trodde ju inte att det skulle lösa sig som det gjorde. Men usch! Jag avskyr när folk gör så som jag gjorde, ändrar relationsstatus på Facebook direkt man gjort slut och sen "blir ihop" på fejjan igen när man "kissed and made up". Pinsamt tycker jag och jag ska aldrig göra det igen...

torsdag 7 juli 2011

Semesterrastlöshet!

Nu förstår jag vad folk menar när dom säger att det tar en vecka innan dom kan slappna av på semestern. Christ! Va rastlös jag är... Och rastlösheten väcker tydligen ett sötsug. Just nu har jag en mjuk kokoskaka i ugnen som är färdig om ca 21 minuter. Egentligen kanske det bästa för mig vore att vara så här ensam och sysslolös en lite längre tid. Kanske flyr jag ensamheten och hemmet av andra anledningar än jag tidigare trott. Jag tror jag skulle behöva landa här hemma och finna det sköna med att bara vara. Utan att vara tvungen att ha facebooksidan uppe. Bloggen är något annat känner jag. Här kommer mina tankar ut och när jag ser dem skrivna kommer jag oftast vidare en bit i mitt tänkande. Därför tror jag att den är bra för mig.
Sen jag gick upp i morse har jag plockat ur diskmaskinen, diskat en maskin, plockat i den igen, vikit en tvätt, tvättat en tvätt som jag har hängt, dammsugit, skurat, varit på Sunne två gånger och handlat, slängt skräp, pantat, ordnat problemet med våra glidande soffkuddar och nu bakat... Och ändå känner jag mig helt rastlös och går snart upp i atomer! Nej nu blir det EFT för att få bukt med den här känslan... EFT (Emotional Freedom Tecnique) är ett terapeutiskt verktyg som man använder för att frigöra känslor som man annars har svårt att bli av med. Något jag drar mig för av någon anledning men jag vet ju att det fungerar! Damn! ;) Bara att ta tag i det innan jag verkligen löses upp...
Peace!

onsdag 6 juli 2011

Vad är väl en bal på slottet?

Den kan va alldeles dötrist och tråkig och alldeles... alldeles underbar! Men man kan ju aldrig med säkerhet veta. Men om man nu känner en längtan att släppa allt och ge det sitt bästa försök så tror jag det är det enda rätta att göra det. Så länge drömbilden hägrar där framme så tror jag inte man orkar släppa besvikelsen som kommer om man inte testat.

Mitt liv pendlar konstant mellan två olika lägen. Det känns som om jag vill leva en typ av liv medan jag egentligen är en annan typ av människa. I det första läget när allt känns bra så strävar jag efter ett liv fullt av fina saker, en trygg ekonomi, fåfänga och stillsamma parmiddagar och allt annat som följer den traditionella bilden av ett traditionellt "svenssonliv".
Men i det andra läget, som oftast infaller när världen runt om känns instabil, finns en längtan efter det mest jordnära livet. I dom lägena vill jag leva utan materiella tillgångar i samspel med naturen, leva min egen sanning och allt som tidigare känts viktigt tappar helt plötsligt sin relevans... Då känner jag att ensam är stark och att jag inte behöver någon.
Men när allt kommer omkring så är jag en "tvåsamhetsperson". Jag vill leva tillsammans och kämpa för att få allt det där jag drömmer om när jag mår som bäst. Ja livet är inte det lättaste att komma underfund med. Men jag tror att om man bara kapitulerar inför sin innersta känsla. Även om den leder hit ibland och dit ibland så kommer man alltid dit man ska till slut.
Varje person har massor av olika "jag" som vill massa olika saker och alla måste få utrymme! Jag tror faktiskt det kan vara farligare att fastna i ett av sina "jag". Jag är nöjd med att vara lite velig och jag gillar alla mina multipla personligheter och deras samverkan. Den gör mig till Mig :)
Ciao!