Det finaste jag vet...

"Ro"

Det klingar vacker musik i mina öron. 

Toner mjuka som sammet. 

Ett mjukt susande, en varm vindpust med den lugnaste doft. 

Du andas på mig. 

Jag tittar på Dig och ser det finaste jag någonsin sett. 

Att titta på Dig får tiden att stanna. 

Mitt hjärta dras till Ditt och känns som om det är på väg ut ur min kropp. 

Vem vore jag utan Dig? 

Var fanns all lycka och kärlek jag känner inom mig innan Vi blev till?

Min älskade son, 

Du är kärlek för mig.

(SL 2011.02.28)

"Eftertänksamhetens kranka blekhet"

Idag är sentimentalitetens dag, "Eftertänksamhetens kranka blekhet"(William Shakespeare), dagen efter man har supit helt enkelt... Tankarna kommer och går, känslor svallar. Idag har jag analyserat hela min tillvaro mycket noggrant och kommit fram till en hel del saker som jag vill bli bättre på och som jag tror skulle göra mig till en lyckligare människa. Inte för att jag är direkt olycklig som det är just nu men som den tänkare, kännare och drömmare jag är så är det alltid något som hägrar där framme...

Jag ska bli bättre på att vara tacksam för alla bra stunder.
Uppskatta och bekräfta alla komplimanger jag får. Jag är alldeles för bra på att vifta bort dem istället för att ta åt mig och säga "Tack!" För ärligt? Hur kul är det att ge någon komplimanger om denne bara viftar bort dem?
Jag vill berätta för mina bästa vänner hur mycket jag tycker om dem oftare än jag gör. Tyvärr är jag lika dålig på att ge komplimanger som jag är på att ta emot dem.
Jag ska göra något för någon annan minst en gång om dagen men göra saker för mig själv ännu oftare.
Jag behöver ge mig själv möjlighet till återhämtning så jag kan få tillbaks harmonin i mitt liv.
Jag ska tillåta mig själv att vara den jag är och vara stolt, det lyser alltid igenom om man försöker vara något man inte är.
Jag ska bli bättre på att be om ursäkt. Hellre en gång för mycket än en gång för lite..

Igår va jag ute på Selma och hade en alldeles fantastisk kväll.. Det fanns vissa personer som gjorde den här kvällen lite extra och jag vill tacka er. Så tack! Johanna, Jennie, Michelle, Anders och mamma. Alla ni har på olika sätt satt guldkant på kvällen för mig..

<3<3<3

Friends - Fula Ord

Inget för känsliga ;)

Det finns två typer av människor. De "bajsliberala" och de "bajskonservativa". Om man skulle se det ur en politisk synvinkel så tror jag att "bajskonservativa" skulle hamna på den högra sidan och de "bajsliberala" skulle hamna till vänster. Jag är "bajskonservativ"... Jag är väldigt blyg när det gäller själva företeelsen. Kan inte ens uttala ordet och då speciellt inte i verbform... Om det inte gäller barn. Vi "bajskonservativa" vill inte att det ska höras eller synas när vi gör det.. Jag personligen skulle hellre barrikadera en toa i timmar och gå ut när ingen är i närheten för att ingen ska veta att det va jag. Däremot struntar jag i hur mycket det stinker för nästa som kommer. Bara jag inte behöver ta ansvaret för det.
Sen har vi också de "bajsliberala" och ni vet säkert vilka ni är.. Ni går gärna på toa med öppen dörr. Ber oss andra att följa med in och hålla er sällskap. Berättar vitt och brett om konsistensen och hur många gånger ni vart på toa idag. Försöker få oss "bajskonservativa" att förstå att det är helt naturligt och att alla gör det..
Vem är du?
Hur kom jag nu att tänka på det här? Ja ni... Det håller jag nog för mig själv ;)
Sofia

"budorden"

Alla människor lever efter sina egna "budord"... En samling överenskommelser som man tror ska hjälpa en från att begå misstag som för tillfället känns väldigt viktiga att undvika. Eller för att hitta lyckan.Vi behöver dessa budord för att strukturera upp livet och göra det mer hanterbart... Jag kom igår kväll, när jag la huvudet på kudden, att tänka på mina och en väns "budord" som vi valde att leva efter när vi va 15 år... Jag hade inte tänkt på dem på många år men nu dök de upp. Jag tror att de till antalet var sju men nu kvar i minnet finns bara två...
"Bli inte gravid." och "Ät inte gul snö." Det första har jag ju totalt misslyckats med men det andra... Hur tänkte vi där??! Var risken för detta överhängande.. Om du läser detta kära vän. Skänk mig ro i sinnet och säg! Vilka va de fem andra? Jag vet att de finns där i din bok. Och hur tänkte vi? ;)
 Jag kan säga att budorden har förändrats en del under tiden. Inte längre skrivs de ner i en dagbok med lås. inte har de heller ett nummer som visar relevansen. Men något jag får påminna mig om nästan varje dag för att inte glömma är att "man inte kan lösa känslomässiga problem med intellektuella lösningar". Det behöver jag minnas för att inte grubbla ihjäl mig. Jag har nämligen en benägenhet att göra det.. Känslomässiga problem kan man inte tänka ut en lösning för.. De löser sig av sig själv... Frustrerande men sant. Och jobbigt för den som gärna vill kontrollera allt... Men, acceptera och släpp ;)
Nu mystorsdag...
Sofia
 

Sigge och jag...

KÄRLEK <3

Jag känner jag!

Jag känner allt jag. Jag känner glädje och sorg. Kärlek och rädsla. Jag känner när Du är ledsen och jag känner när Du bär på skam. Jag känner ilska och förtvivlan och om jag blir frustrerad så kan det ta sig de konstigaste uttryck. Ibland önskar jag att jag inte kände så mycket men sen tänker jag en gång till. Tänk om jag inte kunde känna det jag känner. Skulle då min upplevelse ha blivit densamma när Du tog dina första steg? Eller när du tappade din första tand? Skulle min glädje ha lett till tårar i förmiddags när en vän sa så fina ord om mig? Skulle Din kärlek då kännas så djupt inne i mig? Jag vet inte och jag vågar inte önska bort de jobbiga känslorna för tänk om jag då inte skulle få uppleva de underbara. . .
Love to U all!